dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

29.03.2020 – dag fjorton i karantän

Det är söndag och jag önskar att jag kunde öppna med lite gladare nyheter but bare with me. 80% av Daniels företag blir avskedade.

Jag vet inte ens vad jag ska säga längre. Världen och vi har börjat snurra ordentligt men ingen aning i vilken riktning vi kommer bli kastade. Jag tänker mycket på framtiden. Allt i vår tillvaro i London är så temporärt så det här är nytt för mig. Är det nu vi klipper, tvingas eller väljer att dra? Eller är det nu vi sitter säkert i båten? Vi som äntligen bestämt att vi skulle byta land. Allt är så ironiskt.

Har inte sagt det här men mitt jobb erbjöd mig att flytta till LA på ett projekt jag inte kan prata om men som kan sammanfattas som mitt himla drömjobb. Har aldrig varit en sån som vetat överhuvudtaget vad jag vill bli, och så helt plötsligt faller det bara rätt i mitt knä. Exakt det här är jag menad för! Såg framför mig allt jag äntligen skulle bli, hur livet föll på plats, hur mitt hår alltid var solblekt och hur jag säkert skulle hata allt ytligt amerikanskt men hur det verkligen skulle bli min grej.

Men ja, istället för att bli min inre 60-tals starlet slash emo i the Hills så får jag nog nöja mig om jag lyckas behålla jobbet här i London som det ser ut nu. Sörjer så mycket. Men också, ja, allt kan ju alltid vara värre. Så mycket värre.

Blir både jag och Daniel arbetslösa så kommer vi inte stanna i UK. Problemet är att jag inte kan komma till Kanada och Daniel inte till Sverige. Mamma ringde och bad oss gifta oss i Hackney Town Hall medan det fortfarande är öppet. Förutom att det då var min mamma som föreslog det här, har ni hört något så romantiskt? Ett bröllop utan någon annan och bara oss. När världen håller på att någorlunda gå käpprätt åt helvete, då hittar man tid för att välja varandra forever and ever.

Det är ju så, att i dystopiska tider finns det mer utrymme för romantik än någonsin.

Hörrni, vi avslutar väll med en highlight med Lanniel? Ja det gör vi fan:

28.03.2020 – dag tretton i karantän

Imorgon blir det sommartid. Phoebe skickade mig en rolig meme –  “Don’t forget the clocks change this weekend. You don’t want to be late getting up to sit in your living room.” Vilken morsig grej att öppna en blogg med?

Tydligen är det sannolikt sista gången vi ändrar klockorna. EU säger det. Hur ska vi förklara det vi hållit på med så länge för våra barn? Och det var ändå innan klockor ändrades automatiskt. Måste säga att Covid-19 gjort ett otroligt jobb med att stjäla a lot of thunder i år.

Handlade idag! Eller ja, först köade vi i över 30min med två meters mellanrum till vår Sainsbury’s. Det är gräns på hur många som får vara i butiken samtidigt. Alla hade munskydd utom oss. Alla hade också långa listor med recept och planeringar, var det ett excel-dokument jag såg? Inte för Daniel och mig minsann, vi gick där och plockade någon apelsin, lite färsk spenat… Alla hyllor var tomma. Ingen pasta, inga ägg och inga konserver fanns kvar.

På vägen ut såg vi en vän och vinkade över gatan utan att stanna. Det är lite så man gör nu.

Annars försöker jag fortfarande övertyga Daniel om att lära oss en TikTok dans. Det eller foster a dog, alltså bli tillfälligt hem för en hund, men tydligen har de stängt ansökningar för såklart är man oorginell och resten av London har tänkt samma sak och det finns nu inte tillräckligt med jyckar för alla instängda folk. Fint ändå. Så TikTok it is. Vi och the Beibers.

Sjukt mycket 2005 över den här! Jättenöjd.

27.03.2020 – dag tolv i karantän

Posted on

Det är fredag i Londonkarantänen och idag hade jag på mig smink! Åh, saknar smink så mycket. Gjorde mitt hår som Kim Kardashian ni vet sådär 90-tal med stramt halvuppsatt och sen på med jättemycket av mitt Dior läppglans. Var så fin på mitt Zoom-möte. Fick läppglanset av Daniels kompis Adrian som är Creative Director på Dior. “How do you feel about looking like a baby prostitute?”. Tydligen jättebra.

Tänk när man kan gå ut och andra ser en? Och man får se andra? Och ingen har på sig mjukisbyxor eller otvättat hår utan silkiga blusar och snygga jackor och hårspännen som man undrar var dom har köpt dom. När man får klä upp sig och går förbi en pub och känner hur någon kollar. TÄNK!

Och ännu mer – fatta hur det kommer en dag när vi kommer sitta flera stycken tillsammans och bläddra igenom menyer på ställen vi aldrig varit på innan och det enda man tänker på är gud vad är jag sugen på. Att det kommer nätter där man står i trånga barer med kladdiga ryggar nära och glittriga ögonlock och en puls nästan lika hög som basen. Och folk dansar nära, ser varandra i ögonen, hänger över baren när man beställer och tänker inte på baciller utan vem man ska ligga med eller vad nästa låt kommer vara och oj ska vi inte beställa något roligt nu?

Om ni inte visste så har jag gjort margaritas och Daniel jobbar fortfarande och jag är lite tipsy. Jag hoppas den här kvällen blir roligare än vad jag kanske misstänker.

Spoiler: det blev den absolut inte. Så vi kikar på anledningen till att Covid-19 spreds så fort de senaste månaderna….

På Jaguar Shoes med min kusin, daniel och lillasyster

Jag och Ayomi på the Brit Awards. Ja, var jag patient noll?

Min födelsedagsmiddag med så många kroppar på ett långt långt bord där alla delade tallrikar och säkert massa annat.

På en afrobeatklubb i Nairobi <3

Trenbolone acetate buy in usa online Legal primobolan depot online in usa Legal Anadrol in Australia Trenbolone acetate cycle for sale Proviron injection price Arimidex oral Trenbolone acetate dosage RMI | Retail Motor Industry Organisation Human Chorionic Gonadotropin results Winstrol Depot for sale