Dag fyrtiosju i karantän och första dagen som furloughed. Hur mår jag undrar ni alla såklart? Tackar som frågar. Och jo, jag känner mig fri som en fågel. Livet känns ljust, lätt att leva. Orginell tanke coming your way här nu men är vi verkligen menade att arbeta som vi gör? Är ju som ni vet urpumpad utan energi så kanske inte är rätt person att svara på det men ja, ska man verkligen vara det av sitt jobb heller? Men mitt jobb är också så himla himla kul.
Men nu är jag ledig och god bless för det. Har spenderat majoriteten av dagen med att känna in hur förbannat underbart det är med tomma timmar av ingenting.
Eller ja, jag har tydligen börjat extraknäcka som tech support för mig själv och fixat in folk som blivit avstängda från att gå in här på bloggen och läsa. Har omkring 100k IP adresser om dagen(!) som försöker hacka sig in så nu har ett virusprogram satt upp massor av regler som inte ens makes sense och råkar stänga ut folk. Suck. Tech support Limpan har därför snittat ungefär 5 timmar om dagen med att gräva ur och låsa upp ni som faktiskt läser vilket verkar ha fått tummen upp än så länge så bear with me. Men välkommen tillbaka alla från Bloglovin’ som missat en månad av fun här på bloggen! Hahaha. Hjälp denna arma människa från att helt tappa vettet.
Men, ledig alltså. Det är speciellt med en ledighet där man inte får eller ens kan göra något annat än att sitta i sin lägenhet. Dag ett känns det som en blessing men återkommer om några dagar veckor så får vi se hur jag har det i hjärnan.
Längtar längtar längtar till Stockholm och mina vänner och mina systrar och vattnet och ljusa kvällar och allt som inte är karantän i Hackney. Men ja, det här händer egentligen alltid i Maj så det kanske går över men herregud. Nu är jobbdagen över så dags att passa på och byta om för att *drumroll* gå och sitta på soffan! Ska spendera kvällen med dålig svensk TV och skrolla Hemnet vilket kommer göra noll för att stilla min längtan men when you can’t beat them…
Och också! Tack för att ni är här och läser. Jag VET att det är så lame att skriva det men jag tycker det är så kul att ni är här ändå. Ja, det var det.
Här är en bild från en annan dag när livet lekte och jag och dom här två hade fixat en svensexa för Seb som var förbannat kul. Nästan exakt ett år sen. <3
Ulrika
20 . 05 . 2020så mycket LIV i detta inlägg. verkligen som en fri person
klara
21 . 05 . 2020Det är okej Linn! Det ska nästa bli ännu mer spännande att läsa om hur det känns att komma ur karantänen. Jag hoppas du forsätter skriva här med oss trots att det nu finns lite mer konkurrens i form av underhållning hehe.
ElinH
30 . 05 . 2020Först, så himla kul att din blogg är tillbaka – har saknat dina meningsuppbyggnader och livsbetraktelser (har inte instagram så kan inte följa dig där).
Sedan, Bloglovin verkar fortfarande vara spärrad. Det står “Blockerad av X-Frame-Options Policy” när jag försöker läsa dina inlägg från “frame”. Men de dyker upp som olästa inlägg i flödet. Bara så att du vet.
Slutligen, håller helt med dig om att dessa Corona-tider har gett en perspektiv på saker och ting. Har också funderat med det där kring jobb, och balansen kring jobb och det där som ändå väl är livet?