Ikväll låg jag och kollade igenom min kompis Sandys IG takeover på Heja livets Instagram. Vi lärde känna varandra online, genom blogginlägg om allt som är dumt och hade kanske liknande äventyr som nitton år och nyinflyttad i London som blev en värld där man fick göra vad som helst.
Men, Sandy har kommit en bit på väg från det och på sin takeover berättade hon sin livshistoria som maskrosbarn till framgångsrik PR-boss och hur emotionella trauman ofta lever med sig i uttryck man inte märker. Som att flytta ofta och gärna utomlands, säga upp vänskaper och nära relationer för att motgångar lätt ses som bevis på att ens self worth inte existerar.
Let’s just say att det var en del som hit close to home.
Det senaste halvåret har jag gått igenom en del hemska saker, men det jobbigaste var nog inte det som hände i sig utan allt det rev upp inom mig. Gammalt skräp som aldrig försvunnit. Avslutade precis ännu en 10 veckors terapi digitalt och efter det så ser jag på mig själv och mina känslor på ett nytt sätt, eller försöker i vilket fall. Att läsa Sandys historia kanske påminde mig om det. Det är få saker så befriande och tryggt som att höra att andra gått igenom något liknande och Sandy gör ett förbannat bra jobb med att få en att hitta hoppet i detta virrvarr av mörker och trauman och känslan av att snälla ge mig lite andrum att bara få leva.
En sak hon sa är det här himla 5 saker jag är tacksam för som alla tjatar om. Så nu ska jag prova det. Här är dagens lista:
- När jag äntligen fick ligga i corpse pose på hemmayogan och just då kom solen tillbaka och la sig direkt i mitt ansikte
- Hur Moa tycket att jag är världsbra på att skriva och ringer för att säga bara det och att jag verkligen borde skriva en bok
- Daniels ansiktsuttryck när han blir orolig för hur det ska gå för dom dumma dumma karaktärerna i en romcom
- När Saga ringer mig från Apoteket och låter så otroligt gullig och vänlig när hon viskandes frågar personalen om råd
- Att jag precis insett att de säljer honey roasted peanuts på min off license! Att äta dom känns som semester.

Erika
21 . 05 . 2020Det med skrivingen din er virkelig sant. Jeg har fulgt bloggen din osv så å si helt fra begynnelsen av, og blitt så inspirert (og ofte relatert hehe). Håper du skriver en bok!! Innleggene dine føles som å reise bort for en liten stund, uansett om du skriver om store ting eller helt vanlige ting. Its amazinggggg
<3 fra norsk leser
Mosi
21 . 05 . 2020Jaaaa!! Du och dina ord kan verkligen förtrolla ❤️
Sandy
22 . 05 . 2020Hjärtat stannade! Vad kul att du ville läsa.
Älskar att du bloggar igen <3
Saga
31 . 05 . 2020Tycker också du är världsbra på att skriva Linn!! <3