dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

18.03.2020 – dag tre i karantän

Dag tre i karantän och hur känns det nu då? Vad händer? Jo du, allt flyter ihop en del. Det går långsamt och ändå fort och allt känns mer och mer dystopiskt men också som att vi leker en lek hela världen ihop. Daniel sa att det är som en “snow day” i skolan. Där det känns olydigt och spännande och lyxigt att få stanna hemma. Typiskt Kanada men också sant. Om det inte var för att ingen pratar om annat är Corona som nu rebrandat och är mer det juicy namnet Covid-19. 

Fast det läskiga börjar smyga sig på tycker jag. Det går rykten på whatsapp, på slack, på facebook. Ska skolorna stängas? Ska London gå i lockdown? Jag är rädd för Daniel som har sitt hjärta som spökar och jag med min förbannade astma och fyra lunginflammationer på nacken.

Någonting vackert kommer ändå ur all det här mörkret. På något sätt har jag känt mig mindre ensam än på flera månader. Är det inte sorgligt? Så många som skrivit till mig, bjudit in mig till grupper, delat filmer och poddar, bokat in telefonsamtal fast vi inte pratat på månader, år.

Det är i tider som den här som vi plötsligt minns alla vi glömt bort så länge. Alla dom vi tappat bort på vägen, inte för att de är oönskade utan bara bortdansade i allt som kom emellan.

Överallt skickar folk lappar till grannar för att erbjuda hjälp, småföretagare som lyfter varandra, någon drar ihop en insamling till vården. Det känns tryggt att fast allt media har tjatat om varit hur egoistiska själviska inåtvända vår generation är så bevisar vi motsatsen.

Idag hade jag mitt första möte på Google Hangout. Sjutton personer var vi. Osminkade och nära laptop-linsen med fula koppar och ärvda tavlor och vabbande barn dragandes i tröjorna. Stora möten bävar jag vanligtvis för. Undviker. Sitter tyst igenom. Inte nu. Kunde inte vara gladare att se allas avväpnande, leende små ansikten.

Jag smet utanför lägenheten en gång. För att bunkra upp på mitt sätt dvs plocka upp en 35mm film och köpa en cafetiere och ett ritblock med pennor från en off license. Den här karantänen hade inte kunnat komma bättre. Fyfan vad jag behöver att låsa in mig, reflektera, hitta tillbaka till mig själv.

För första gången på år sitter jag och skriver om annat än jobb. När Daniel kom för att pussa mig godnatt frågade han vad jag gjorde.

“I’m writing.”

“Writing? What? Personal stuff?” stort leende.

“Yeah, nothing special. Just for me.”

“That’s great Linn! You haven’t done that in a long while.”

“Way too long.”

x Linn
2 Responses
  • deselby
    24 . 03 . 2020

    Har dom pennor och block i en off-license?! Vad tiden går framåt! På min tid var där bara öl och sprit.

    • Linn
      25 . 03 . 2020

      haha ja nu jävlar har det hänt grejer i vissa offisar

What do you think?

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Trenbolone acetate buy in usa online Legal primobolan depot online in usa Legal Anadrol in Australia Trenbolone acetate cycle for sale Proviron injection price Arimidex oral Trenbolone acetate dosage RMI | Retail Motor Industry Organisation Human Chorionic Gonadotropin results Winstrol Depot for sale