dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

30 April 2020 – dag fyrtiosex i karantän

Det regnade nonstop i London idag. Tjocka, tunga oavbrutna regn. Vi gick morgonpromenaden runt Hackney Downs i regnjackor och pratade om vår backup plans för om allt i världen ändras pga Corona. Fältet var så immigt att man knappt såg träden på andra sidan. Vad jag såg istället var såklart den lilla valpen, mannen på bmx fast med prasselbyxor istället för cargoshorts, högljudda barnet på cykel men inte solglasögonbebisen, antar att regn inte är hens vibe. 

Folk fortsätter att säga When this is all over… men vad gör vi om det är jättelångt bort? Om jag eller han blir av med jobbet? Och om allt faktiskt blir exakt så som det var innan – är det det vi vill?

Man hinner relativt mycket tänkande resonerande disagreeing och beslut på en morgonpromenad i regnet även om ingen av oss direkt är visare.

Inomhus med regn på kinderna och vattnet ligger i vibrerande strilar på fönsterrutorna och får ljuset att flimra över väggarna. Vad underbart att äntligen ha dåligt väder nu när man inte får vara ute. Daniel och jag satte på oss varma strumpor och varvade tekopp efter tekopp och Tame Impalas nya album.

På vårt weekly team Zoom meeting meddelade vår chef att hen vill öppna kontoret igen nästa vecka medan EU pratar om att hålla gränser stängda till hösten? Don’t even get me started…

Men tanken på att vara i England oavbrutet utan vänner eller sällskap till hösten, ja den tanken är klaustrofobiskt. En sommar utan bad, utan tak, utan barer med öppna fönster. Är vi i ett gigantiskt escape room här eller vad pågår? Behövs en gåta lösas för att ta sig ut till riktiga livet? Snälla säg att det är ett lajv.

Mamma säger att kanske kan vi köpa en dålig bil och bila – alternativt lifta (!) – till Sverige i sensommar. Ja, karantänen brings out olika saker ur oss alla…

Kylen var tom och regnet dånade så vi beställde pizza och kollade actionrulle. Precis då sprack världen upp och solen färgade parken och mina väggar kolafärgad. Hoppas allt det här med virus försvinner lika fort.

Ni som inte bor i er hemstad – hur känner ni? Längtar ni tills ni får tillbaka era liv eller har det här fått er att längta till något annat? Do tell.

Vill för övrigt inflika att jag på allvar tror att alla skulle vilja ha mig på sitt team i en apokalyps för har otroliga överlevnadsinstinkter. Dock dumdristig och för bråkig så skulle säkert också dö pga skrattar faran i ansiktet. Nej, men på riktigt, låt mig skryta! Har stoppat bråk i tunnelbanan minst tre gånger och räddat ett spädbarn som höll på att krypa rätt ur Skavsta flygplats och ut i busstrafiken. En kompis till mig i mellanstadiet drömde varje natt att jag räddade henne ur dödlig fara. Lianer, fallskärmar, närstrid. Japp, dagens skryt. Kom tillbaka imorgon för mer info. 

x Linn
14
3 Responses
  • Sophie
    05 . 05 . 2020

    Hmm där jag bor nu har väl blivit min hemstad för jag kan inte föreställa mig att flytta härifrån… men mina föräldrar, bror och alla kompisar bor 6 timmar bort med tåg och jag har inte träffat nån sen i julas 🙁 Jag saknar dom värre nu än när jag bodde på ett franskt internat som 16-åring utan internet! Den här tiden har fått mig att längta efter att skaffa bebis mer än förut, för vad fan innehåller framtiden för mig nu? Om inte allt återställs till det normala i höst, och det verkar absolut inte hända. Synd att min kille fortfarande inte är på bebiståget

  • Rebecca
    05 . 05 . 2020

    Jag känner samma sak, att vara i London hela sommaren skulle vara klaustrofobiskt. Jag måste få åka hem till Sverige och bada i sjö, äta fil, tävla om vem som vågar/hinner hoppa från bryggan först, klampa omkring i skogen, krama min familj. Det här har fått mig mer sugen på att en dag bo i Sverige igen. Eller i alla fall ännu mer säker på att jag inte vill stanna i London i resten av mitt vuxna liv.

  • Ulrika
    05 . 05 . 2020

    otroligt fina inlägg i det här inlägget!
    Jag är inte i mitt hemland (är på Åland och är svensk) men är inte i lockdown. hårdare restriktioner här i Finland än i Sverige, alla restauranger har endast öppet för takeaway tex även om de ska lätta på det från juni, och alla barnens aktiviteter är stängda. men det är ändå ganska likt mitt vanliga vardagsliv. men det är jobbigt med mormor och morfar och farmor och farfar till mina barn som är i Sverige. de kan inte resa hit just nu och det smärtar både dem och mig och barnen.

What do you think?

Your email address will not be published. Required fields are marked *