dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

8 Maj 2020 – dag femtiofyra i karantän

Skäms lite för att skriva det men idag bröt jag mot lagen och satt på social distanserings-distans och drack vin i parken med Seb och Elsie och Rhiannon fast man inte får. Så var det. I’m a bad bad bad person och är också helt okej med det. Min själ och allt jag är och lever för har känts genomskinligt, blekt och borta så jag behövde människor och samtal och skratt och att inte vara så osynlig för en stund.

Och vet ni, det var exakt så förbannat underbart som jag drömt nu i åtta veckor. 24 grader och en sol som känns som en kärlekskram. Och höra någons röst utan att vara burkigt eller se någons ögon utan pixlar. Så. Ahhh, att få minnas lite kort hur det är att leva!

Imorgon skulle jag sett några av mina finaste vänner gifta sig till tonerna av Justice i ett litet slott i norra England. Ungefär nu skulle vi bytt om till cocktailkläder (haha) efter tågresa och hela helgen skulle vara deras och fy i helsike vilken fest det skulle blivit. För så är dom. Och så var vi med innan man var inlåst då…

Scrollar TikTok rätt ofta och kan lätt klassa det som topp tre intressen nu i karantän men alltså smärtan jag känner för alla dessa kids som skulle tagit studenten nu och missar allt det roliga! Klart att dom borde vara hemma och det finns viktigare saker att prioritera men ändå. Det är förjävlig sorgligt att bli berövad så roliga stunder! Oj oj oj, om det varit jag… Ilskan!

Har tänkt på det här rätt mycket på senaste tiden, allt viktigt som borde hänt nu som världen missar. Dom där minnena som man verkligen treasure när man blir skruttig och berest och belevad och säkert lite bitter? Att dom inte händer nu?

Beware of indulgent och lite kladdigt men kan vi ta en tyst minut för alla dom som var menade att bli kära nu, som skulle träffats på något oväntat sätt man knappt tror det är sant när dom berättar, hon som skulle inse att hon gillar tjejer efter att ha blivit upphånglad på en nattklubb, den idrottsstjärna som skulle slå rekord och inser att fan det här är något jag kan leva på, ett barn som skulle lärt sig cykla, en förälder som skulle känt sig oövervinnerlig som lärt sitt barn cykla, hen som skulle förlorat oskulden och det inte var så illa som de farat, den där kaffen med en farmor som skulle bli den sista, och så solen rätt in i själen efter en lång jävla vinter som ger en energi att palla lite mer.

Det här e, en sång för alla dom… Skoja! MEN NI FATTAR. My thoughts go out till alla oss som blir berövade våra bästa år här.

Fast när jag tänker efter så händer ju allt det där ändå, bara annorlunda. Och kanske inte riktigt lika kul. Allt som vi får vara med om inlåsta inomhus ensamma eller tillsammans kanske blir de minnena vi tar fram om tjugo år och berättar mest om för de var verkligen som inga andra vårar? Vad tror ni?

Hur som helst gör vi det bra som kämpar på. Så är det.

En bra grej med livet är hur läckra mina nya glajjor från Chloé är som min vän Nicola designat. 10 av 10. Och tänk va, så mycket repor och kul dom kommer få vara med om i livet.

x Linn
5 Responses
  • Lisa
    14 . 05 . 2020

    Vi skulle fått ett embryo insatt men det är skjutet på framtiden 😭

    • Linn
      14 . 05 . 2020

      Nej! Lisa! du skämtar! fan vad sämst

  • Ulrika
    15 . 05 . 2020

    kan bli helt rörd över alla dessa ögonblick som sker, och inte sker. känner mig så intim med hela mänskligheten typ, som om man bor med en kompis efter att bara h känt varandra ytligare, elle rnär man bli nära i ett förhållande. allt känns så reducerat, på nåt sätt.
    fast ibland känns det som jag missar historien, mitt liv är så himla mycket som vanligt. bor där det inte är total lockdown, vi får lämna hemmet, har fått gå till jobbet hela tiden, gör exakt samma saker som vanligt typ dvs cyklar runt runt på öde gator med mina barn och äter kanelbullar typ. känns som man missar nåt historiskt och sen skäms jag över den käsnlan, att inte ens va tacksam över hur oförändrat mitt liv är? KONSTIGA tider minst sagt

  • Saga
    17 . 05 . 2020

    åh wow detta inlägg träffade rakt i hjärtat. så fint att kunna läsa igen <3

    • Linn Wiberg
      20 . 05 . 2020

      gullig du är! blir så glad <3

What do you think?

Your email address will not be published. Required fields are marked *