dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

På ekospat La Gree des Landes i Frankrike

Lördag och jag sitter i mjukiskläder hemma i London och kollar finalen av Great British Bake Off – Englands motsvarighet till Melodifestivalen i tittarsiffror haha. Så jäkla mysigt att vara tillbaka hemma i mina oglammiga kläder och äta hemlagad frukost i soffan med Daniel. För er som missat har jag alltså varit på pressresa i Frankrike de senaste fyra dagarna med skönhetsmärket Yves Rocher. Woah, hur kan man vara så trött efter att ha hängt på spa i tre dagar undrar jag? Har nått en helt ny nivå av zen kanske?

Either way har jag haft det förbannat fint, med ett riktigt najs sällskap. Första dagen och natten spenderades i Paris, som jag skrivit om här och här. Men nu kikar vi på hur andra dagen i Frankrike såg ut, då vi drog till Ekospat La Gree Des Landes.

 

En två timmars tågtur följt av 50 minuter i en minibuss och vi anländer hit, till öppna landskap, gröna kullar och noll personer. Känns exakt så som jag föreställer mig ett spa på Franska landsbygden. Skogsmullen Flora var såklart glad.

Efter incheckning på våra sviter var vi vrålhungriga och satte oss ned för vad som skulle bli en vana under alla kommande måltider – trerätters! Underbart. Eftersom att La Gree des Landes är ekocertifierat är allt skapat med så lite påverkan på naturen som möjligt. Det betyder att inga lakan, möbler, väggfärg, byggmaterial, rengöringsmedel osv osv innehåller farliga kemikalier eller är framtagna på ett vårdslöst sätt. För restaurangens del är alltså alla råvaror ekologiskt närodlade och säsongsbaserade.

Så jäkla najs att vara så många brudar på resa alltså! Här ovan Flora och Josefin. På eftermiddagen hade vi en dejt med hotellets PT som visade oss kinesisk medicin och qigong på hotellets område.

Det kändes lite mer som PT söker fru, som Flora sa. En fransk dialekt i kombination med muskler och charm öppnar upp för fantastiska internskämt när det kommer till ett tjejgäng på tolv.

Swoonade över hur vackert detta hotell är. Har alltid velat bo i en kantig box av naturmaterial á la Twilight eller Big Little Lies.

 

Spontant känner jag att jag skulle passa superb på spa sisådär en gång i månaden, no? Också! Hur sjukt att min lugg är så lång att jag kan ha uppsatt nu??

Kändes helt magiskt att krypa in i detta bärnstensfärgade glashus när resten av världen blev mörkblå och sval.

Med den här klängiga. <3

Vanja hjälpte att knäppa gulliga bilder på oss. Kan numera skicka både julkort och förlovningsinbjudan till världen.

Efter ett dopp i den varma poolen låg jag och Flora och snackade på solbäddarna medan ett franskt par went all in i form av sensualitet i vattnet. På rummet dansade vi till powerballader i våra morgonrockar och hudvårdade som tusan.

Så var det dags för mat igen! Älskar semester där dagarna är en enda lång meny. Älskade 70-talsviben i matsalen. Hade fantastiska bordsdamer när vi jobbade oss igenom, japp du gissade rätt, en tre-rätters. Vi kikar!

Gabriella från Yves Rocher och beautykween youtuber Felicia.

Rebeckah som är allmänt awesome och VD för Spalt PR.

Nicole.

Amanda.

Och den här bruden som ni borde känna vid detta laget. Författar-skogsmulle-feministen Flora.

Vi åt åt åt tills ingen kunde hålla ögonen öppna länge, så då smög vi ned till våra rum, smörjde in ansiktena i allt nytt och kröp ned under täcket. Det var 18 grader ute så flera sov med öppna dörrar. Flora och jag gjorde en repris på då vi var i Köpenhamn ihop och delade sovrum. Vi sa godnatt kanske tre gånger som alla avbröts med ett “Jag måste bara berätta en grej till…”.

Pressresa i Paris

 

jacka – 5Preview | jeans – & Other Stories | skor – Bershka (adlink) | väska – Mango

 

Herregud vilka dagar. Jag är alltså på pressresa med hudvårdsmärket Yves Rocher i Paris. Vi var en natt i Paris och nu är vi på deras eko-spa i Bretagne. Det ser ut som något ut Twilight möter Big Little Lies med skyhöga fönster, naturliga material och så dimma över fälten runt omkring. Igår fick vi vara i deras ekologiska farmar där de hade lådor fyllda med torkade blommor i alla färger som sen blir krämer, serum, tvålar. Önskar att jag haft tusen fler timmar att fota på, ta spabehandlingar och simma i poolen. Men har en hel hög foton som kommer upp här.

 

 

Såhär fabulösa såg jag och Flora ut efter vår första natt i Paris. Vi lärde känna varandra genom våra bloggar för kanske tre år sedan och jobbade då ihop på Metro Mode Creative, när min blogg låg där. Resten av vårt sällskap har frågat om jag och Flora känt varandra hela livet.

– Nej, gud nej, säger vi. Det här är kanske åttonde gången vi träffats.

Det blir ju så, med vissa. Att man får vara jobbig, töntig och rolig ihop på en gång.

Första dagen i Paris

Posted on

Just i denna sekund sitter jag bredvid Flora i en lobby till spa och hotellet La Gree des Landes i västra delen av Frankrike som ägs av Yves Rocher. Det är skönhetsmärket som tagit med mig till Frankrike om ni missat. Allt är så fint Det spelas jazz i högtalarna och solen kryper ner över fucking gröna kullar som sträcker sig ända in i horisonten. Jag är så zen. Min hud är len. Det finns bara wifi i lobbyn pga wellness ni vet. Snart ska vi svida om till vita morgonrockar och krypa ned i spat, kanske beställa ett glass rött, slumra till i någon dagsbädd, bläddra i en bok, smörja på lite mumsig kräm.

Lite såhär såg vår första dag ut som vi spenderade i Paris – världens stad. Måste måste måste boka biljett hit ner snarast.

Kom med tåget klockan 10.00 och Paris välkomnade mig med öppna armar. Har helt glömt hur vacker denna stad är. Allt golvar mig – byggnaderna, franska ordern och aggressiva tutningar från de arga trafikanterna.

Checkade in på mitt fantastiskt franskt vackra hotellrum, med detaljerade tapeter och egen terass.

Spelade Edith Piaf från min mobil och tog selfies i toaspegeln. Frankrike låg för mina fötter liksom!

Resten av alla youtubers och bloggare flög från Sverige och anlände en timme efter mig. Jag som kände mig vrålsnygg och fransk kunde alltså luta mig tillbaka och läsa lite med öppen balkong.

När de andra anlände blev vi körde genom stan till en restaurang i utkanten av en park.

Vi åt typisk fransk mat med massor av sås och potatis, drack vin och pratade. Fick äntligen hänga med Flora. <3

Passade 100% in.

Efter presentation av Yves Rocher där vi i labbrockar fick se alla lab där produkter tas fram åkte vi till deras flag ship store vid triumfbågen. Där – håll i er – fick vi plocka på oss exakt allt vi ville. Hur sjukt? Kan hända att jag gått lite over board men HUR KAN MAN INTE??! Allt skapat för att främja naturen istället för att förstöra den. Alla produkter har växter som bas och är gjorde med så lite påverkan på naturen som möjligt. Sånt gillar man ju.

Middagen spenderades under ett glasat tak på en stimmig restaurang någonstans på en smal gata. Franska män i lediga kostymer och yviga luggar överallt, gott rödvin och fantastiska brudar till sällskap.

Åt en hel kronärtskocka i förrätt.

Hade livets brud bredvid mig.

Satt här tills midnatt, beställde kaffe på knagglig franska och pratade inre resor, familjerelationer och meditation. Fantastisk. Paris fucking glittrade utanför när jag klättrade naken ned i hotellsängen och föll i en medvetslös sömn. Douze points à France.

en dag vid havet

Posted on

 

Vi småspringer bråkandes nedför ett morgondisigt Chatsworth Road. Vi är sena och Daniel tycker att det är mitt fel och jag tycker Daniel inte kan läsa kartor. Vi har båda helt rätt, fast vad vore vi om vi erkände det högt?

Idag är måndag och hela Storbrittanien är ledig och vi ska ut till havet.

Väl vid busshållplatsen är min lugg svettig och det visare sig vara elva minuter kvar till nästa avgång. Utan ett ord vänder jag och går in på det lilla cafét på andra sidan vägen och köper två americanos, en svart och en med mjölk.

Here. Jag räcker Daniel den med mjölk och lutar huvudet mot hans axel. But I’m still a bit angry with you.

Olivia och Jared möter oss vid stationen. 35 minuter senare sitter vi inklämda bland kanske varenda barnfamilj i London. Alla vill känna saltstänk och låtsas leva liv som inte är så inrutade, förutsägbara. Och därför gör alla exakt samma sak en ledig måndag som lovar 24 grader och inga moln.

 

 

Klipporna är lika vita som våra t-shirts och sträcker sig från Dover och runt halva den sydöstra kustlinjen. De spelar birollen i otaliga filmer om England. Dunkirk bl.a.

Jag och Daniels som trott att vi åkt på en citybreak vid havet inser att vårt sällskap packat både badkläder och picnicfiltar och kortlek.

Är det så mycket storstadsmänniskor vi blivit nu? Att när en blir medbjuden på a day by the seaside automatiskt packar kamera men glömmer bort att det vattnet som fastar på bild även går att röra. Let’s pretend att det inte var nära att jag tog mina nya heels istället för mina converse. Let’s also pretend att anledningen för att jag inte tog mina heels inte var av endast estetiska skäl.

 

 

En taxi 35min bort till en folktom strand kostar £4.80 och som de äkta storstadsbor vi tydligen är skrattar vi till när vi ska betala. Inte konstigt att landsbygden gror ett hat, vi spär tydligen på den allt vi kan.

På toppen av en klippa dukar Olivia upp all mat vi köpt medan Jared spelar den nya Taylor Swift-låten. Jag går fram till stängslet som hindrar folket från att falla. Blått blått blått blått. Överallt suddigt indigo. Vinden trasslar mitt hår och jag får sand i mina converse, kameralins, nagelband. Alla jordgubbar jag stoppar i munnen krasar av sandkorn. Medan Jared och Olivia går ned och badar ligger Daniel och jag och blundar med hjässan i sanden. Jared tar kort på oss och det blir ett sånt foto som alla föräldrar har inramat på sig själva från förr i tiden. På semestern där allt var lyckligt och gud vad vi inte hade en aning om vad komma skulle och tänk om en fick se ut sådär igen.

Klockan 21 sitter vi på tåget tillbaka till London. Utanför är solen frånvarande. Daniel har bränt nacken och jag tungan på en glasskioskkaffe. I lungorna har vi någon mild kemisk substans som får 200 strandbesökare att besöka sjukhuset. Ett moln som drog in över de kalkvita klipporna och som tidningarna kommer porträtterar som ett anfall från Frankrike men som ingen egentligen vet vad det kom ifrån.

Framme i London beställer vi en taxi som kör oss hem på 15 minuter. Den kostar £9.80, för hur annars ska man veta att man är tillbaka i huvudstaden.

 

 

tillbaka i london där allt känns ovant

Posted on

Jag sitter i ett mörkt mötesrum med auberginelila heltäckningsmatta och top 40 spelandes på kontorshögtalarna. Trafiken och lunchande britter dundrar förbi utanför. Har redan haft tre jobbmöten och fyra koppar vattningt bryggkaffe eftersom att engelsmän inte riktigt fått grepp om hur kaffe borde smaka, typ som tjära that is. Inget mer skärgårdslugn nu. Det är slut med Sverige för den här gången. Om jag bara kännt efter och inte vetat så hade jag sagt att det känns som jag varit borta i flera månader, men faktiskt bara på ett bra sätt.

Nästan ingenting hände på ön jag befann mig på, men (håll i er, varning för cheesy klysha) det gjorde att det hände mycket inuti. När det finns så mycket att göra och se och vara och prova så bläddrar timmar, dagar, veckor, månader förbi så fort. Så när jag nu stannade upp för första gången så blev jag förvånad över hur mycket tid som finns på en dag. Har längtat efter att få ha tråkigt, att inte skynda. Det var skönt att vila från att dokumentera och producera och planera, även med bloggen. Att bara få bläddra i böcker, äta bullar, cykla till bryggan. Fast nu har jag ett antal word vomits inuti som måste ut.

Jag vill ändå berätta att det känns ganska jobbigt att vara tillbaka i London. Det är första gången jag känner så sedan jag flyttade hit 2011. Kanske att det har något att göra med att jag sovit fem timmar pga försenat flyg in till Stansted inatt, men jag vet inte. Det känns som något annat. Vill egentligen vara en sån typisk internetperson som va WOOHOOO WOWOW ÄNTLIGEN TILLBAKA PÅ JOBBET. E NI TAGGADE JAG E, HAPPY MÅNDAG etc etc. Men hörrni, det är verkligen jättelite jag. I vilket fall just nu.

Jag vet inte hur mycket jag vill eller borde skriva om allt jag tänker på. Risken att jag är för inappropriate, velig och tröttsam på samma gång är hög, kanske garanterad. Men sen när har jag följt de reglerna på den här platsen? Det kommer nog ett pinsamt och alldeles för privat inlägg här när ni minst anar det, så håll utkik.  Sjukt ändå hur den här platsen gett mig flera jobb, när den egentligen borde minska chansen att bli anställd, eller behålla den anställningen. *hairflick*

En fördel med att vara tillbaka i London är att alla äter chips till lunch och dricker läsk på morgonen. Ska gå och göra det nu. Låter rimligt. Vi hörs när jag fått sova lite mer. Om någon har något tips på hur ni botar er holiday blues, så kommentera gärna! Behöver all hjälp jag kan få.

Och alla otroliga kommentarer jag fått på min semester, TACK! Svar på allt kommer i veckan. <333

i en loftsäng i stockholm

Posted on

      

 

Imorse vaknade jag bredvid Daniel i min systers loftsäng i Stockholm. Det är svalt ute men soligt och vi åt äggmackor och bryggkaffe ute på hennes balkong. Än så länge har alla gator vi gått på varit tomma. Det är så annorlunda från folkkaoset i London. Nu ska vi ta båten ut till Utö där vår yngsta lillasyster Saga jobbar i en kiosk och där våra föräldrar hyrt en liten stuga. Vi räknade precis ut att hon som 16-årig sommarjobbare i Sverige tjänar lika mycket som jag som Digital Comms Manager i London. Det var kul. :))

Nu ska Daniel få uppleva en äkta regning svensk sommar inträngda i en för liten, spartansk stuga. Jag kan inte bärga mig. Vet inte hur det är med Internet där ute, men hörrni, det är sommar! Ingen stress. Inga måsten. Det gör inte så mycket. Den här platsen får fyllas så fort jag kan. Puss.

 

our last night in marrakech

Posted on

Det är onsdag, vilket i Brittland heter “hump day”, för det är mitt i veckan och den hårdaste dagen. Själv tänk jag bara på Black Eyed Peas låten, men maybe that’s just me. Jag mår faktiskt rätt bra just nu. Det är mycket på jobbet och utanför jobbet, men inga saker som får mig att må dåligt, eller bli tung i kroppen. Det får mig dock att fota lite, så jag kikade tillbaka i mina mappar på datorn och hittade bilder från sista dagen på min semester i Marrocko. Har inte visat dom, och de är värda det.

 

 

Hyrde en riad med åtta vänner. I mitten av den låg vår pool och mosaik-borden som vi fick frukost på varje morgon. Hur Marockos städer är uppbyggda är helt magiskt. Allt så ingömt, så vackert.

 

 

När vi badade här sista dagen kom en av dom som jobbade där och slängde en hel korg med rosblad över oss. Otroligt märkligt romantiskt och obehagligt samtidigt.

 

 

Riaden hade fyra våningar och tornade upp sig med två ojämna takterasser med perfekt utsikt över alla tv-antenner och terrakottafärgade takåsar.

 

 

Daniel.

Vi brände fotsulorna på heta spiraltrappor när vi sprang mellan terasserna och poolen, spelade kort, brände axlarna, bläddrade i böcker. När molnen kom var de välkomna. Några timmar tidigare exploderade en tändare för att det var så förbannat varmt.

 

 

Olivia

 

 

Amel

 

 

Så gick solen ned och allt blev bärnstensfärgat.

 

 

Yours truly fångad av en nordafrikansk stormvind.

 

 

Det hånglades, spelades, skålades. Sen gick vi vilse i medinan både innan och efter att vi gick och åt en feast till middag. Så var vår semester slut.

 

 

Resten av vår resa till Marrakech:

the backstreets of marrakech

beldi country club in marrakech

marrakech madness

yves saint laurent & jardin majorelle

in a field of roses

a Moroccan basket bag

 

yves saint laurent & jardin majorelle

Nu när det är 32(!) grader här i London får det mig såklart att tänka på när jag hängde i hettan i Marrakech för några veckor sedan. Kom på att jag fortfarande har lite foton kvar från några av mina bästa utflyktsmål så vi kör dom.

 

När en reser nio vänner så är det omöjligt att planera in mycket på dagarna. Det är för många viljor och för mycket organiserande, vilket egentligen passar mig väldigt bra nu för tiden. Älskade att proppa mina semestrar fulla förut, men nu tycker jag ett par aktiviteter per dag är mer än tillräckligt.

Hur som! En av de få aktiviteter vi hade planerat var att besöka Jardin Majorelle. Det är en botanisk trädgård och residens designat av konstnären Jacques Majorelle i slutet av 1800-talet och här bodde Yves Saint Laurant jämt när han var i Marrakech. Utan tvekan det mest turistiga vi kunde göra, men vissa grejer är ju klyshor av en anledning!

 

 

Amel var taggad i mina röda brallor. Tycker det är så fint med vänner som delar resväskor på semestern.

 

 

I den botaniska trädgården fanns, surprise surprise, massor av plantor och art deco-fontäner. Tänk att sitta här och typ… måla. Beställa en kaffe och höra fåglarna. Det tänker jag att Yves gjorde. Japp, vi är på first name basis.

 

 

Jag som ne parle pas français tyckte det var så hett att höra Daniel prata Franska dagarna i ända, fixa med prutning och vägbeskrivning och skämta med kyparna. Hans pappa är ju fransk och växte upp i Marocko så Daniel var vårt proffs. MMMMMmm!

 

 

Är en sån som hatar andra turister på semester fast att jag själv är en. Vill lossas att jag vet vad jag gör och inte är en av dom haha. Rekommenderar alla att gå typ en vardag för vi var här en lördag dag och njaaaa, lite mindre zen än vad en vill i en botanisk trädgård. Men söta var vi! Här Olivia.

 

 

Man glömmer bort på en gång hur himla varmt det är i varma länder (duh). Konstant svettig lugg. Otroligt nöjd med min nya vana att använda sjal i håret dock.

 

 

Jacques Majorelle hade jobbat i åratal för att uppfinna en nya blå färg som gick igen i Atlasbergen. Den var otroligt blå och allt såg ut att vara på låtsas.

 

 

“This really doesn’t happen anymore, does it? That somebody can go about inventing a bloody colour.”

 

 

Alltså. <3

 

  

 

När vi hängt i turistshoppen där vi fingrade på YSL-väskor vi inte hade råd med och fotat oss tusen gånger bland apelsinträd och succulenter var vi nöjda med turistandet.

 

 

Hejdå, Jardin Majorelle.

the backstreets of marrakech

 

 

 

För någon vecka sen åkte jag och nio kompisar till Marrakech i Marocko i fem dagar. Ni kanske minns? Den staden tog mig fullständigt med storm. Något som jag tyckte absolut mest om var det stimmiga, vilda och oväntade på gatorna där. Allt kändes så levande. Överallt var åsnor, motorcyklar, barn, marknadsstånd, kattungar, kryddtorn, försäljare och hästar. Det finns säkert något system för hur det går ihop men i mitt huvud var det total kaos och det kändes som att jag skulle bli påkörd hela tiden. Tur ändå att så få dricker alkohol där, känner jag.

Jag kan 100% tänka mig att det här är något som många avskyr med Marrakech, men alltså. Hjärta på allt! Obs för obildad mening men hittar ingen annan liknelse än att det kändes som marknaderna i Aladdin. Så mycket att se, så mycket som händer. Kanske att jag gillade det så mycket för att jag var som ett barn som bara följde med sina föräldrar på semester eftersom att vi var en kompisgrupp på nio pers.

Hoppas jag får åka tillbaka.

beldi country club in marrakech

Det är onsdag och himlen är trasigt regnig här i London. Fint ändå, gillar ju regn något oerhört, och speciellt efter att ha varit uppe halva natten för att bara se ett avsnitt till av Line of Duty säsong 2.

Jag förutspår att denna dag kommer flyta rätt obemärkt förbi så tänker att vi kan ta en titt på en mer händelserik dag i Marrakech, nämligen när vi åkte på en utflykt till Beldi Country Club:

 

 

Efter massage, ett dopp i poolen och lite drinks på takterassen i vår riad (huuuuur är den meningen ens på riktigt?) tog vi taxi för 50 dirham (45sek) ut till en annan mycket längre och fancy pool. Allt var trés bon. Som ni ser lärde jag mig franska flytande på denna resa.

 

 

Den poolen var redan tagen så vi gick till ytterligare en eftersom att det här stället kanske hade elva olika bassänger(!). Kolla gulligt crew. Är det inte såhär en tänker att semester borde va?

 

   

 

Bada är livet. HÖR NI DET – LIVET! Vi lekte lekar och förstörde all tyst zen som miljonärerna betalt för. Att resa nio personer är för kul.

På väggen vid poolen hade de en skylt som visade temperaturen. Allt under 24 grader ansåg de vara “too cold”. Tänk att ha en sån referensram på termometern.

 

 

Bassänghäng gör en hungrig så vi slog oss ned i skuggan för en trerätters.

 

 

Det här var alltså min förrätt. Kronärtskocka med pocherat ägg.

 

 

Killar i keps gillar man ju.

 

 

Matkomat var ett faktum så vi frågade om vi kunde få desserten liggandes horizontellt vid poolen istället. Det fick vi. Det här är Olivia föresten, den italiensk-kanadensiska drömmen jag har turen att hänga med.

 

 

Precis bakom våra solstolar var ett fält av rosor.

 

 

Berättade om det i detta drömmiga inlägg, men sammanfattat är huvudanledningen att de vill ha färska snittblommor i alla rum varje dag.

 

 

<3

 

 

Så blev det golden hour och vi spelade kort, tog kort och gjorde ingenting egentligen. Försökte ladda upp en instagram bild i två timmar. Gick inte.

 

 

Dags att utforska mer av området. De hade tennisbanor, barer, butiker, spa, trädgårdsland osv osv. Här är däremot det finaste – växthuset.

 

 

Perfekt för fest.

 

 

Tänkte att Daniel skulle fria här men det gjorde han inte. :((((

 

 

Alla tog en miljoner foton. 2000-talets reaktion när något blir överväldigande.

 

 

Ääähähhhähäh, orkar inte hur drömmig.

 

 

När solen var på g ned packade vi också ihop.

 

 

Känns som att hela resan till Marrakech var en enda lång, vacker solnedgång.

 

 

Och gav oss in på det konstanta prutadet av taxiresor.

 

 

Blev säkert lurade men vad gör det om hundra år. Vi åkte genom Marrakech som var bärnstensfärgat och lyssnade på brända skivor med Marrockanska hits. Vår chaufför tyckte vi gjorde ett bra (eller fruktansvärt) jobb med att sjunga med så vi fick med oss skivan.