dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

26.03.2020 – dag elva i karantän

Posted on

Idag var så trååååååååkigt. GUD. “Varför ska jag betala dyr hyra för ett större ställe när jag ändå aldrig är hemma”. Kan Drake bara släppa sitt album snart? Har lyssnat på Chicago Freestyle etthundramiljoner gånger. Minst. Ryser med tanken på att det kanske kommer ett album närsomhelst.

Det är tusen saker man kan sakna i karantän. Men gud en sak man verkligen saknar är ju ursäkter för hur man är upptagen, för alltså ibland PALLAR MAN INTE. I vilket fall när jobbet ringer.

Pratade om det med mina kompisar och här är listan vi hittills kom på tillsammans på facetime med ursäkter för varför man inte kan svara:

  • Jag är ute med soporna
  • Oj jag laddade min mobil
  • Stod i duschen
  • Låg i badet
  • Var på ett Zoom call
  • Jag jobbar fortfarande
  • Jag gråter
  • Man ignorerar fram tills att man tvingas tillbaka på kontoret i juni

Känner mer att jag borde skriva om det här eftersom att det var det enda som hände i Linn World idag men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Idag klockan 8pm öppnade hela London, hela UK, fönstrena och klappade ut från sina lägenhetsfängelser för alla som jobbar så hårt i vården. Blev nog lite rörd samtidigt som jag kände mig så jäkla fjantig där jag hängde du från fönstret och halvklappade i en tveksam position. Något oklart hur länge man skulle klappa. Och att bo vid en park så det var lite som att prata med en vägg. Undrar om dom på landet också klappade?

Det hela hade något 60-talist på sociala medier eller guldstjärna i skolboken över sig. Teatraliskt. Jag vet inte. Fint med initiativ men visst kan vi bättre än det här? Visst kan vi visa alla key workers att de förtjänar mer än en jäkla applåd……….

25.03.2020 – dag tio i karantän

Posted on

Det är Daniels födelsedag och vi är inlåsta men det känns mysigt. Jag bakar scones till frukost och sätter på mig smink för första gången på flera veckor. Har en så jävla snygg blus på mig också. Känner mig redo för mellanstadiedisco dvs skitsnygg.

Vi går på promenad runt parken som varje morgon och folk cirklulerar som omvända magneter bort från varandra. På bageriet får man bara gå in två och två och nästan varje affär är stängd.

Jag har en dålig känsla i magen. Men inte för det. Hela kontoret är kallat på möte.

Klockan tio börjar vårt all staff meeting. 47 små rutor. Det skämtas lite nervöst men alla blir snabbt tysta. Från och med April så sänks allas löner med 20% i minst sex månader framöver så ingen ska behöva förlora jobbet. Jag får ett nytt ord i mitt vokabulär som används mer än något annat ord på hela dagen. Furlough. I princip betyder det att du blir tillfälligt avskedad men staten betalar istället din lön, förutom att du inte får jobba men sen kanske få tillbaka ditt jobb om du har tur. 20 stycken påverkas. Våra konkurrenter sparkade 95% av sina anställda igår utan lön eller någonting så vi kommer relativt lyckligt undan.

Det känns mer än någonsin att jag inte har mycket av en backup. Vare sig ekonomiskt eller i form av nätverk. Inga föräldrar att flytta hem till eller syskon att sitta i karantän med. Det löser sig nog ändå. Måste ju tänka så.

Det är ju trots allt Daniels födelsedag så jag beställer färdiga negronis från en pub i Hackney som håller på att gå under. Ägaren cyklar över med handmålade korgar och tackar.

Sen anordnar jag ett surprise party med alla våra närmsta vänner på Google Meet. Flera har beställt Deliveroo till oss som present och vi skålar och skrattar åt Alicia som är lärare och aldrig haft telefonmöte till skillnad från hela världen som knappt gör annat nu. Berlin, London, Amsterdam, New York. Överallt samma egentligen. Ingen av oss därifrån men strandade i våra lägenheter.

Imorn kommer jag va skitbakis. Tur att jag kan sova tills fem i nio.

24.03.2020 – dag nio i karantän

Tisdag och idag fick vi ett sms från Engelska staten. VA! Visste inte ens att det gick. New phone who dis. Tycker överlag att livet vore lite roligare om man fick ett meddelande då och då som var lite mindre dystopiskt en om ett land i lockdown. Typ en gång om året eller så. Kanske ett lotteri där en privatperson fick skriva det statliga positiva smset. Tänker mig en blandning av recept, en kul dikt, en hälsning om varför marsvin är så roliga. Så blir det skräll när någon skickar sextips. Ändå gulligt? 

Men ja, idag var smset lite mer av ett krigsmeddelande.

England är alltså i lockdown. Man får gå ut en gång om dagen för att handla eller träna men då vara max två personer. Polisen har rätt att utfärda böter till alla som inte följer. Minst 3 veckor ska det pågå.

Jag startade ett vad på jobbet där vi gissar när vi kommer tillbaka till kontoret.

Jag gissade 8 juni, Ayomi 25 maj, Asia 15 juni. 

Hoppas vi har fel och saker går tillbaka till normalt snabbare. Att missa våren är en sak, men att sitta inne en hel sommar, nä då jävlar.

Också sms – vem säger ens det.

Vet inte om det är att vi varit inlåsta så länge nu men Hackney är så vackert så det finns inte just nu.

Trenbolone acetate buy in usa online Legal primobolan depot online in usa Legal Anadrol in Australia Trenbolone acetate cycle for sale Proviron injection price Arimidex oral Trenbolone acetate dosage RMI | Retail Motor Industry Organisation Human Chorionic Gonadotropin results Winstrol Depot for sale