dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

17.03.2020 – dag två i karantän

Håll i er, jag är ringrostig så det blir babbligt och långt här men så kanske allt är mest förvirrande i början av en kris när det blir tydligt hur allt plötsligt förändras? Vi närmar oss något men vet inte vad.

Dag två i karantän men räknas det ens eftersom att jag fuskade igår och gick till kontoret för de sista mötena? Fram tills nu har allt känts så overkligt och ingenting på riktigt. Redan i januari skickade Pappa skyddsmasker mer utbytbara filter och gudvetvad till mig och Daniel och när jag öppnade paketet på jobbet skrattade vi alla. Vad tokig han är, inte kommer det bli såhär illa.

Men nu har Italien över 18k drabbade. Igår dog 352 personer bara där. Storbritannien verkar inte långt efter.

Hela internet pratar bara om Corona. Vad ska folk se på, någon som vill facetima, vad sjukt att alla köper upp allt toapapper. Är redan trött på det.

Men också. Redan har flera jag känner förlorat sina jobb. Såklart. London är en stad där alla lever max en eller två veckor framåt, förutom med restaurangbokningar då, nej då jävlar har vi framförhållning. Nick som äger baren jag brukade jobba på har panik. Emily som äntligen fått igång sin supper club har fått stänga. Och Ella som jobbat på sin föreställning i ett år skulle öppna i helgen har fått avboka allt och förlorar alla sina besparingar.

Boris Johnson säger att alla ska stanna hemma inte gå till puben eller ens till matbutiken men stänger inget officiellt. Vi vet alla hur britter älskar sina pubar och jag som bor bredvid en kan ju säga att folk inte direkt stannat hemma.

Vi gick och storhandlade idag. Den turkiska familjen som äger affären har packat upp varor nonstop sen igår. Aldrig har vår kyl eller våra skåp varit så fyllda. Vi sa att vi inte skulle bli sånna som handlade på oss men det där kornet av oro har vuxit in sig.

På vägen hem från affären hostade Daniel och paret framför oss hoppade till vettskrämda och kollade bak på oss. Hela vägen hem skrattade vi högt. Typisk en sån grej vi kommer få ångra sen.

a quarantine kind of comeback

Ja, vad ska man säga. Det här hade du inte räknat med va? En liten comeback mitt i karantäntider. Sweetheart, inte jag heller.

Det är lite som att ta en kaffe med sitt ex som man inte hade det cleanaste breakupet med men ändå har en soft spot för. Lite stelt men ändå jag har saknat hur du luktar och sättet du avslutar meningar på och kanske vi hade något som jag glömde bort där ett tag.

Det är mycket som har hänt och mycket som försvunnit och jag kommer inte gå igenom allt här. Än. Vi får se hur cosy vi blir.

Som ni vet; these are strange times. Och något som vi, hur det nu är slutar, kommer vilja minnas. Det känns viktigt. Kanske spännande till och med (controversial, jag vet!). Jag har skrivit en karantändagbok sen Frida kom på iden och eftersom att det är både mer underhållande och lättare än vad jag trott tänkte jag att vafan jag delar väll den här. Med alla er andra som också är outhärdligt uttråkade men ändå myser in er där hemma? Något att göra mellan alla gånger vi tvättar händerna.

Så håll i er. Det blir mer svengelska och ocensurerat än på länge. Tänker också dricka vin vid varje inlägg. Hur känner ni? Vill ni ge mig en chans till? Kom igen, det blir kul. Jag har saknat mig med.

Peace out a town, du-dup du-dup!

35mm postcards: eight girls & the seaside

Posted on

Olivia på strandpromenadenen i Margate

 

Vi har precis avklarat första helgen i Maj – Storbrittanien motsvarighet till sommarlov. I vilket fall i jämfört med Sverige där röda dagar ligger utrstösslat bland oändliga semesterdagar året igenom. Äntligen har vi tre dagar ledigt och termometern klättrar i höga 20. Det är 16.30 fredag eftermiddag och jag sitter på tåget med sju brudar och nästan resten av London. Vi ska alla till havet. För vid havet – so I’ve been told – suger inte livet! Där finns barn i solglasögon, ögonlock mot horizonten och flera ursäkter att bara sitta och sippa på färgglada drycker medan kinderna svider.

Helgen i Margate börjar inte direkt dåligt, om man säger så. Det första vi ser är hur folk liksom rider på ponnyhästar i det guldglittriga vattnet ut mot solnedgången… 

 

Jag, Olivia och Meagan vid the seafront. Främligen som fotar stor bokstavligen i vattnet.

 

Ostron på Buoy & Oyster. Åt 8 stycken, thank you very much.

 

Bubbelvatten och Rimas rumpa i vår airbnb

 

Som 26-årig kvinna i medelklassen är det tydligen obligatoriskt att ingå i en bokklubb. Oh boy, jag har varit fördomsfull mot hela den konstitutionen men jag måste säga att jag älskar det. Att skapa en helt ny kompisgrupp av folk (girls) som inte känt varandra innan är så ovanligt. Någon av oss hade fått den briljanta idén att hyra ett stort hus vid havet – för att vi är bäst – and we made it happen – av samma anledning.

Även om jag typiskt blir mentalt utmattad av att spendera all min vakna tid med så mycket folk utan ensamtid, så var detta yum. Några sov middag i två timmar medan andra (jag) satt på nedervåningen och lyssnade på Drake i solnedgången.

 

Ena halvan av bokklubben. Här på cava-stopp!

 

Jag och Meagan på balkongen. Meagan utslagen men festsugen i soffan.

 

Att en röd liten prick kan göra en så blödig va?

 

När natten kommer är den mild. Havet blåser in i gränderna och hela byn stänger innan midnatt. Förutom gaybaren såklart. Gaybaren i singular för att det är den enda som finns. Under ett upplyst GAY i versaler sitter fotbollsmän och dricker pints och vill inte betala inträdet på £3 men gör det ändå för resten är stängt.

Vi dansar till mashups av Cher och Little Mix, drinkarna kostar £2.50 och Olivia skrattar så mycket att nattens dragqueen drar upp henne på scen. Slutligen hamnar vi på vardagsrumtgolvet med hämtpizza och lyssnar på soundtracket till the OC tills 3am. När vi vaknar dagen efter hör man vågorna utanför.

 

Meagan, Nat och Liv på Margates enda gaybar som var allt vi drömt om

 

Tack havet, för den här gången. Jag saknar dig jämt.

 

PS! Margate är helt klart värt hypen. Gulligaste gatorna, otroliga restauranger och fylld av små butiker som man nästan har råd att köpa något i.

Trenbolone acetate buy in usa online Legal primobolan depot online in usa Legal Anadrol in Australia Trenbolone acetate cycle for sale Proviron injection price Arimidex oral Trenbolone acetate dosage RMI | Retail Motor Industry Organisation Human Chorionic Gonadotropin results Winstrol Depot for sale