dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

35mm postcards: the foggy waters of Ha Long Bay

Det är 20 grader och sol i varenda gränd och kontor i London och på måndag är hela landet ledigt. Jag tog tåget till havet med åtta brudar jag gillar. Vid kajen har vi hyrt ett hus där vi ska dricka vin och vända vinyler. Otroligt ambitiöst att några faktiskt tagit med LPs från London tycker jag. Snart blir det vin i solen och ostron för £1 tills på söndag. Tänk va, vad våren kan göra med ens tillvaro.

Men nu ni, är det dags för en annan historia som jag lovat att berätta för ett tag sen, nämligen om en av de mest otroliga sakerna vi gjorde i Vietnam när jag var där två veckor i Februari med Daniel och hans bror Nicolas för att hälsa på deras syster som bor där. I slutet av resan röstade vi om vad som varit bäst och det blev oavgjort mellan inlägget jag visar idag och ett inlägg jag fortfarande inte skrivit. Så vi har lämnat det bästa tills sist. Håll i er, för nu ska jag visa Ha Long Bay.

 

 

Av alla jag pratade med innan Vietnam så sa varenda en att om de skulle rekommendera en sak så var det Ha Long Bay. Vi googlade och kände att det här var turistfälla delux, men hey ho, antar att vi kör ändå. På en riktigt sketchy hemsida a la HTML 2004 hade jag sen knappat in mina bankdetaljer för fyra båtbiljetter för 36timmar till sjöss. Biljetterna i min inbox sa att 08.00 skulle en minibuss hämta upp oss dagen efter för att ta oss till kusten.

Det var bara det att när vi sen stod där morgonen efter så hann klockan bli 08.00 och 08.05 och 08.10 och 08.15.

Typisk stund när en tänker det är en scam! hur i hela kunde jag vara så dum att köpa något på en sån sida! vad ska vi göra nu!

Och så kom minibussen. Den var fylld med medelålders rockers från Holland och skulle bestå av fyra timmar dödsångest. Inte pga dom utan pga vår chaufför. Det slutade med att alla satt och skrattade till slut för att vår chaufför körde i fel fil mer än i rätt. Att få gå ombord på en sådan här i en lugn vik istället för en trafikfara var välkommet.

 

 

Båtarna vi skulle åka med, junk boats, ser ut som drakar med vinröda dragspelssegel och mörka trädetaljer och är så långt ifrån junk man kan komma. Eftersom att allt var orimligt billigt i Vietnam hade vi bokat lyxsviten för oss fyra som kom med frukt och vin. Och en dörr mellan våra sovrum.

 

 

Flera fönsterdörrar ut mot vattnet och en förjäkla utsikt. Kan ni inte riktigt höra hur det skvalpar i den här bilden? Bara ett kluckande, ett dovt brummande från båtmotorn och ljudet av havsfåglar. Lagom till att vi hämtat andan började båten glida ut från kajen. Morgonen var dimmig och klipporna runt om låg inbäddade som i tjocka moln. Här skulle vi spendera de kommande 24 timmarna alltså.

 

 

Vi klättrade upp på övre däck och jag veeet att jag skriver att jag tappar andan ofta men här – URSÄKTA MIG. Smsade min familj att det var det vackraste stället jag varit på och med tanke på att vår familj spenderat alla (menar verkligen alla) pengar vi haft på resande istället för kläder/renoveringar/lyxig mat osv är det verkligen att säga något. Ha Long Bay ligger i nordöstra Vietnam och består av runt 2000 kalkskentsöar tätt ihop i turkost vatten och är med i UNESCOs Världsarvslista.

 

 

Som på de bästa av turistaktiviteter serverades det en välkomsdrink med paraply till våra små själar medan vi kunde luta oss tillbaka och ta del av spektaklet till vy. Herregud, jag kommer vara så bra pensionär.

 

 

Checka bara bakgrunden här. Det var som att glida fram i Pirates of the Caribbean. Bakom varenda krök tornade nya klippa efter klippa upp i dimman. Overkligt. Och så tyst.

 

 

Erkänn att den här är the picture framtida ungar skulle ha på kylen med ett Morsan och farsan, Vietnam 2018 skrivet på? Otroligt.

En spektakulär kväll och natt väntade oss där vi åkte fram över vattnet. Efter en vietnamesisk buffé ropade personalen ut att det var dags för första utflykten.

 

 

Som ni ser svidande vi på oss våra mest passande turistuniformer. Parantes: måste verkligen säga igen hur mycket jag älskade att få resa med syskonskaran på en plats så långt från var vi bor och vanligtvis ser varandra.

 

 

Det var dags för oss att åka kajak i solnedgången i en av alla vikarna… Japp. Man ba – så kan en måndag också se ut.

 

 

Det var en tystnad jag inte känt sen jag var i vår sommarstuga i Norrland som vi sålde 2013. Ingenting förutom paddlar som droppar och så syskon som försöker manövrera sydostasiatiska vatten. Vände mig tillbaka mot Daniel konstant och sa du, förstår du att vi paddlar i solnedgången i Vietnam! Också, du ser så jävla het ut nu i din dumma flytväst.

 

 

Seriöst.

 

 

Medan vi paddlade runt försvann solen bakom en av klipporna och alla tropiska fåglar flög iväg och det var properly Lost vibes! Kändes som att någon skulle börja viska 4, 8, 15, 16, 23, 42 och att läskiga varelser skulle börja krypa upp ur vattnet. Yes box, drama queen delux och väldigt spännande! Vill ni inte allihopa resa med mig nu?

 

 

Sen tävlade vi vem som kom först tillbaka till båten. Obviously, jag och Daniel vann pga JAG FÖRLORAR ALDRIG.

 

 

Resten av natten och morgonen spenderades på båten. Vi åt all typ av vietnamesisk mat och det var tomtebloss i ananasdesserter och morötter utskurna i blommor. När mörkret kom tjocknade dimman och påklädda i filtar klättrade vi återigen upp på övre däck.

Jag kan tänka mig att alla ni som bor eller har bott i storstäder känner igen er, men jag ser aldrig mörker som detta. De enda ljudkällorna var några levande lanternor från avlägsna båtar – annars ingenting. När vi pratade ekade våra ord dovt tillbaka, men annars bara ett svagt kluckande. Overklighetskänslan var så påträngande. Vi lutade oss över relingen för att förväntade nästan att se pirater klättra upp för att ta över oss! Det läskiga var att där vattenytan skulle varit nedanför såg vi ingenting. Helt plötsligt var alla båtar och klippor och vågor borta. Dimman var så tjock att vi inte kunde se mer än två meter framför oss. Varesig nedåt eller rakt fram. RYSNINGAR.

Hela grejen var overkligt. Besättningen delade ut fiskespön och vi fiskade bläckfisk från relingen tills ögonlocken kändes omöjligt tunga. Havet hade sugit musten ur varenda en av oss. Tillbaka i hytten kröp vi ned under tunga täcken och somnade omedelbart.

 

 

Dagen efter vaknade vi upp med puffiga ögon till ljudet av havet och en varm dag. Som man borde varenda dag.

Och precis som alla andra jag pratade med innan Vietnam – ska ni göra EN sak i detta land så är det att bo på en båt i Ha Long Bay.

 

 

 

 

Läs mer om mina äventyr i Vietnam:

Communist propaganda

A banana plantation

Hanoi

Saigon

 

 

A room with a view

Posted on

 

 

 

 

 

Nu. Äntligen bor jag och Daniel ensamma. Bara vi i en tvåa vid en park i Hackney som är så fin att jag inte står ut. Det är sol överallt hela tiden som gör att det syns att vi inte dammsugat sen vi flyttat in. Men hörrni, till och med stöket och tvätten ser fin ut här för allt är vårt och ingen annans.

Just nu sitter jag i bh och dricker vitt vin med alla fönster öppna för det är sommar i London och jag bor inte med någon annan än min pojkvän. 29 grader både igår och idag och alla Londonbor har vaknat till liv, avfrostats och ligger pirriga av solsting och prosecco på varenda gräsplätt i stan.

På tal om att sitta i bh i köket. Herregud vad jag stått ut med att dela utrymme inser jag nu. Igårkväll lagade jag mat med en svensk podd i högtalarna – bara det! Inte behöva oroa sig för noise polution för några flatmates inte. Och disken – den kan stå framme! Och ingen är i soffan när jag vill lägga mig där! Och varenda gång jag öppnar en skåpdörr så ligger BARA mina grejer där. Orörda!

Sju år. Harry Potter har nu bekämpat Voldemort. Och nu ska jag ut och dansa hela helgen.

Analogue diaries: March 2018

Posted on

Mars är slut och med April verkar också våren kommit till London. Äntligen va. Jag är knappast den enda som tjatar om hur jag vill ha ljusa kvällar och ljumna dagar, men du – det känns som magi att den faktiskt kom i år igen. Igårkväll avslutade jag jobbveckan på en soldränkt bakgård till en pub där alla stod i uppknäppta jackor eller till och med t-shirts. 17 grader är det ute och om exakt en vecka möter vi freaking våren i vår nya lägenhet. Vårt vardagrum/kök har två fönster som ser ut på parken och jag längtar tills alla nätter där de kan stå öppna för att släppa in sommaren. Vår lägenhet. Kan knappt tro att det är sant.

Tack mars, för den här gången. Jag längtar inge direkt efter dig, men du hade absolut något ändå. Såhär såg mars månad ut genom min analoga kamera.

 

 

Precis när vi kommit tillbaka från Vietnam spöregnade det i minst en vecka varje dag och varje natt. Regnigaste mars jag upplevt i London. Man skulle ju kunna tro att jag efter sju år införskaffat mig ett paraply, men icke.

 

 

Massor av söndagar (och andra kvällar och dagar för den delen) spenderades på puben. Det är något speciellt att sitta inne i en glödande pub med rinnande kondens på fönsterrutorna och ett väder som säger att det är okej att inte göra någonting annat än att bara sitta precis där du är.

 

 

 

Daniel och jag hade inte sett Olivia och Jared sen mitten på Januari för de spenderade fyra veckor i Jareds hemland Sydafrika precis innan vår semester i Vietnam. På måndagen när de åkt så satt vi alla redo med mobilen i väntan på news, och tillslut kom det! Olivia hade sagt sa till Jared på något otroligt ställe med utsikt över halva sydafrika. <3 Så snart blir det bröllop. Tycker att alla mina kompisar borde gifta sig genast.

 

 

Söndagen efter hade vi anordnat en överraskningsbrunch! Sjutton vänner runt ett bord, god mat och bloody marys. Borde vara standard varje helg.

 

 

Ingen hade försagt sig så lyckad överraskning! Båda grät. Orkar inte, så gulliga.

 

 

Blev rätt mycket takeout också. Mest för att jag saknade maten i Vietnam något otroligt! Men nä, det är inte samma sak i London. Kommer vara på jakt efter lotus leaf sticky rice föralltid nu…

 

 

Efter ännu en regnig pubnatt tog jag dubbeldäckaren upp till Hackney med min knäppa och alldeles strålande Meagan. Så glad att hon anställde mig för 18 månader sen. Nu är hon inte längre min chef, men definitivt en av mina bästa vänner. Den här natten hade vi hade dragit jackpot med biopopcorn i påse och öl som färdmedel.

 

 

Dränkta både utanpå och inuti röjde vi runt på några nya barer i Hackney. Otroligt behändigt att kunna bo kvar i samma område och så ändras alla restauranger och barer emellanåt. Också otroligt behändigt att jobba med någon du också vill hänga med när jobbet tar slut. Har aldrig tråkigt.

 

 

Den här bråkstaken var också där och röjde med oss.

 

 

När regnet slutade så snöade det istället. I veckor. Och ja, jag vet att i Sverige är det rätt standard med snö i mars, men i London får vi max två dagar snöfall per år. Och aldrig i mars!

Min kompis från Los Angeles var fullkomligt till sig när vi hade snöstorm. Medan resten av oss himlade med ögonen tyckte hon som aldrig sett snö att det var det mest magiska hon sett. Men ja, mars tog kål även på henne. “I get it now, Linn. I hate snow. I don’t want it any more, I can’t.”

Men det här är inte hon, det här är Olivia och hon är från Kanada och där gråter man inte över några snöflingor inte.

 

 

Men var drar man då när vintern aldrig tar slut? Jo, till puben.

 

 

Och så äter man chips och dricker dark & stormys på vardagsrumsgolvet tills klockan blir morgon.

 

 

Tur att jag känner så många i London under en sån här lång vinter. Till alla er som flyttat hit eller till någon annan ny stad under vintern vill jag bara säga – bra jobbat ni, för nu vänder det äntligen! Nu kommer gatorna och bakgårdarna och marknaderna och uteserveringarna vimla av människor att lära känna, bråka med, inspireras av, undvika och hångla upp.

Trenbolone acetate buy in usa online Legal primobolan depot online in usa Legal Anadrol in Australia Trenbolone acetate cycle for sale Proviron injection price Arimidex oral Trenbolone acetate dosage RMI | Retail Motor Industry Organisation Human Chorionic Gonadotropin results Winstrol Depot for sale